Betydelsefullt

Vind som sjungande leker med ditt hår

Varma skratt och leenden 

Kärleksfulla kramar som famnar dig för att du är du

Du mellan gräset och himlen

Att få göra det du är bra på och att få känna dig behövd

Närvaron av familj och vänner

Solen som värmer din rygg då du har badat

Möten mellan dig och andra

Tårar som rinner när något jobbigt brinner

Hopp som ges till drömmar

Iskallt vatten som efterlängtat släcker din törst

En sprudlande färgfylld miljö

Spontana resor och spännande händelser

Musik genom din kropp

Kan du påstå att du verkligen tar vara på det som betyder eller är det under samhället du lyder?

Jag tänker på detta varje dag. Hur lätt det är att få det oväsentliga viktigt. Det är först när det egentliga värdet sätts på spel som man faktiskt lättare kan se vad som är koppar och vad som är guld.

Är det viktiga i din vardag alla dessa timmar framför spegeln, alla träningspass, alla de stunder då du tyst klankar ner på dig själv, alla tankar på vad du får och inte får äta eller alla tankar på det du inte har?

Denna dikt skrev jag utifrån mig själv just nu. Det som jag vet får mig att leva.

Jag har valt att ägna mycket tid åt mig själv och tränar ofta på att se mina glimtar men också det som belastar. Tack vare det har mitt synfält blivit bredare och vägarna betydligt mer lättsamma att följa.

 

/Kram så länge

Tove

Facebook - Ansiktsbok??

Uhh.. Slut på det intensiva och början på det roliga! Dessa två veckor då jag varit inaktiv här på bloggen har jag slitit dag ut och dag in med teori och körningar, men det var det värt! Det ledde ju till ett körkort! :D

Och nu känns det verkligen att det är sommar! Kompisar tar studenten/börjar sina semestrar, det är högsäsong på fester/träffar/event, jordgubbslådor finns tillgängliga överallt, värmen håller sig över 15, resor planeras hit och dit och allmänheten blir allmänt på bättre humör! Det positiva. Men sen finns det ju saker som kan tynga ner också. saker som man kanske inte reflekterar eller vill reflektera över, men som kan gnaga i alla fall.

Ifrågasättanden till sig själv.

Vad har jag åstadkommit? Vad borde jag göra? Vad gör alla andra?

Tänk ett scenario. Du har jobbat/pluggat hela veckan och har inte varit iväg på något eller hunnit träffa någon på ett bra tag. Du ser verkligen fram emot fikan med väninnan på lördagen! Du träffar din väninna och ni har riktigt trevligt och pratar i tre timmar om allt mellan himmel och jord. Sen kommer du hem och ska skriva ett logginlägg på facebook om din trevliga dag med väninnan. Du ska bara kolla runt lite vad som hänt de senaste dagarna.
Då får du helt plötsligt upp ögonen för hur mycket skoj alla andra har för sig! Ikväll ska din bästa vän på fest utan att ha hört av sig till dig och personen du är lite intresserad av skulle också dit. Din kusin har grillfest med 20 pers. Och tidigare på dagen hade tydligen Maja, Emma och Linnea shoppat i gallerian. Du som också hade velat följa med! Alla gör ju saker hela tiden, har riktigt roligt och verkar superlyckliga! Många av dina vänner har lagt upp extremt vackra bilder på sig själva där de fått ca 10-30 kommentarer på varje bild och 50 "likes". Därefter ser du hur många facebookvänner de flesta har jämförelse med dig. Dina 200 vänner är ju milslångt ifrån "Hannas" 550 vänner. Hur kan hon känna så många människor? Och inte hade du några nya händelser eller fått några privata meddelanden heller. Eller jo, en spelförfrågan förresten. Det var ju över 24 timmar sedan du sist loggade in! Tankarna snurrar runt och du börjar fundera på hur du ska förändra dig själv och ditt yttre för att bli lika lyckliga som dem. Träffen med din väninna känns helt plötsligt inte så upplyftande och rolig som den var för ett tag sen. Paniken över att sitta hemma en lördagskväll stiger och din plan på att kolla på en mysig film känns nu misslyckad.

Ursäkta, men det är här jag faktiskt vill uttrycka mig med "JÄVLA FACEBOOK"!

Det är så lätt att måla upp verkligheten helt fel på grund av dessa statusuppdateringar och bilder på andra som finns på hemsidan. Jag menar inte att kasta skräp på hemsidan, jag försöker bara upplysa om hur andra kan påverkas av den. Facebook är ju annars ett jättebra sätt att hålla kontakt med dem man inte träffar så ofta, att man kan fixa inbjudningar istället för att skicka brev och se vad andra har för sig lite osv... Men för många går det överstyr. Facebookberoendet är så stort idag och ungefär 70-80% av dem jag känner använder sidan dagligen. Jag läste om det här i en tidning för ett tag sen (Amelia) och där beskrev dem väldigt bra denna prestationsångest som är kopplat till Facebook.

Går du in dagligen på hemsidan och läser andras statusar, vilket förmodligen är ganska många eftersom du kanske har ca 100 upp mot 500 vänner, så får du kanske intrycket av att alla gör roliga saker hela tiden. Det är som att hjärnan automatiskt lägger ihop alla dessa roliga händelser till vad en person har för sig istället för vad 50 olika personer har för sig. Såklart det blir omöjligt att hinna med allt detta både fysiskt, ekonomiskt och tidsmässigt. Det går inte.

Och vad det gäller andras profilbilder och bilder på sig själva; det är inte många som klarar av att lägga ut en "ful" bild på sig själv. Det är så vanligt med fotoredigeringar idag och program som ex. Photoshop, Picmonkey, Picasa osv är väldigt lättillgängliga. Och det är inte alltid så lätt att se heller om en bild är redigerad eller inte. Det ligger i naturen för de flesta att visa sig från sin bästa sida .Försök att inte haka upp dig! En bild är inte så mycket mer än en bild. För mig skulle det kännas väldigt konstigt att avgöra vad jag tycker om en människa genom att endast ha tittat på vad personen skriver för små inlägg och genom att ha tittat på bilder av personen.

Alltså, Statusar, bilder m.m. är något som varje enskild betraktare uppfattar på sitt eget sätt. Du vet alltså inte hur alla mår, är som personer eller hur de lever genom att glo på deras profiler på Facebook.

Kram så länge!
/Tove

Tänk om, tänk om, tänk om!!!

Det har varit full rulle hela veckan kan man säga. Har knappt varit hemma, så därav mina glesa logginlägg. Men i alla fall..

Jag tänkte ägna detta inlägg åt alla er som ofta oroar sig för saker. Till alla som inte riktigt känner ro i kroppen, har svårt för att slappna av och tänker "tänk om, tänk om tänk om!" ett antal gånger om dagen.. För många hindrar oron att leva det liv de egentligen vill leva.

Hur ofta kan det inte vara då man ligger inför nattens sömn och bara rullar från sida till sida? Rygg, ben och armar blir klibbiga, hjärtslagen känns hårda och snabba och det är en virvelvind slår runt i huvudet.. Det tar så mycket mer energi än vad det hjälper att tänka dem. Tankarna kan ge spänningar, värk, sömnproblem och t.o.m. skapa rädsla, nedstämdhet och ge andra olusttankar.

Tråkigt och många gånger HEMSKT.

Människan badar i tankar och många har ingen aning om hur mycket tankeverksamhet som faktiskt pågår i hjärnan. Det är känslor, kroppsförminnelser, tankar, minnen sinnesintryck m.m.som passerar hjärnan hela tiden. Även på natten då vi drömmer. Där är det heller inte är ovanligt att oron biter sig fast.

Vill man jobba med sin oro och känner att det skulle vara skönt att släppa lite tyngd från axlarna så ska man inte tro att det kommer att handla om att utplåna de negativa tankarna och bara tänka positivt för att få ett bättre liv. Man ska helst inte tänka tankana som positiva eller negativa alls. Det hela handlar om att HANTERA de tankar som du har, vilka de än är.

Helst vill många nog bara "stänga av huvudet" och har säkert försökt. Här tas ofta tv:n, alkohol, tabletter etc. till som hjälpmedel. Det KAN ju såklart hjälpa på kort sikt, men på lång? Väldigt sällan fungerar dessa bedövande och distraherande hjälpmedel på lång sikt och många börjar om på ruta ett igen. MINST. Är det inte då bättre att pröva möta sina tankar på ett annat sätt och faktiskt hantera dem istället?

Ofta försöker man förstå och lösa problem i sina orostankar och det är ju inget fel med det i och för sig... Men ibland GÅR det verkligen inta att förstå och lösa allt. Så är det bara. Det går t.ex. inte att veta om den nya arbetsuppgiften passar eller inte om man aldrig har prövat den. Och för alla problem som inte går att problemlösas behöver man hitta strategier. Är det ett problem som går att lösa, så brukat jag skriva upp och följa en lista, som ser ut ungefär så här:

1. Definera problemet
2. Hitta på olika lösningar
3. välja en av lösningarna
4. planera och genomför lösningen
5. Utvärdera (funkade det inte så hoppa tillbaka till 3)

Men ofta leder försök till att hitta på lösningar istället till ältanden och problemtankar. 

Något som ofta har stor betydelse då vi oroar oss är att vi har värderande tankar. Ett bra exempel på en värderande tanke då vi kanske iakttar en odiskad kaffekopp på jobbet är att man tänker "En ful tråkig kopp med äckligt gammalt kaffe i" istället för "En vit porslinskopp med kaffefläckar på och med kallt kaffe i."

Och hur ofta är det inte man värderar sig själv???

Ibland kan det faktiskt vara till stor fördel att tänka faktiska beskrivningar istället för värderande. Inte sätta snyggast, sämre, värre, bättre etc. framför allt. Jag menar inte att man ska ta bort värderande ord/tankar helt eftersom det är omöjligt, men man kan försöka tänka och se saker på båda sätt. Har man nu t.ex. spanat in en snygg kille/tjej så kan man ju faktiskt pröva att beskriva den här personen på ett faktiskt sätt istället för på ett värderande sätt. För att se hur hjärnan arbetar på dessa olika sätt. Eller ännu bättre - att beskriva sig själv, helt utan värderande tankar. :)

Observera istället!

Det är just detta som är ett av det viktigaste stegen om man ska lära sig att hantera sina tankar - genom att se och observera sina tankar som de är, just i stunden de kommer.

Pröva att lyssna till 3 olika ljud du hör just nu och skriv ner dem. 

Pröva sedan att lägga märke till 3 tankar du har just nu och skriv ner dem.

Var det svårt eller tog det lång tid? Gör det igen. Detta går aldrig att göra för mycket! Gör det så många gånger att du känner att du har ett par perspektivglasögon på dig och att du kan lägga märke till dina tankar du har just nu på samma sätt som du lägger märke till de sakerna du hör just nu.

Lägg bara märke till och försök att inte påverka. Låt dessutom bli att kommentera, värdera eller ha åsikter om dina tankar. Lyssna bara på dem en stund. Och kom ihåg, det finns inget rätt eller fel här! Det är DIN upplevelse och det kan vara svårt. Låt det i så fall få vara det och gör sedan om det igen.

SÅ! istället för att ta bort eller förändra oroliga tankar, låt dem vara. De är bara tankar. Bara för att din hjärna producerar dem så betyder det inte att de stämmer.

Kram så länge! 

/Tove

Att jämföra sig med en förvrängd verklighet!?

En sak jag gått och funderat på är hur de flesta med ätstörningar (inklusive mig själv) och personer med låg självkänsla jämför sig med andra. Enligt mina erfarenheter så ligger exempelvis ofta en enorm prestationsångest hos personer med anorexia och det gäller att vara bäst på allt! Eftersom det ligger ett sådant starkt kontrollbehov i matvanorna, hur man ser ut, motionsvanorna etc. så vill man ju uppnå "bästa" resultat. Man kan tro att lyckan ligger i hur snygg(smal) man är, hur framgångsrik man är och hur hälsosam/nyttig man är. Det är ett ideal som förstärkts i den tid vi lever i just nu och det är väldigt svårt att komma ifrån då idealet förmedlas överallt! I media, samtalsämnen bland människor m.m.

<--Dagens ideal!?

Många strävar starkt efter det här idealet, vilket ofta leder till att man jämför sig (medvetet eller omedvetet) med de smalaste, snyggaste, mest framgångsrika eller "hälsosammaste" människorna man ser/träffar. 

Det är inte ovanligt att man endast lägger märket till den ex. supersmala personen på Lindex och inte har något minne av de andra tio personerna som var där inne. Man "sollar". Som sagt är detta väldigt vanligt bland dem med ätstörningar och så klart också bland de utan ätstörning.  Detta gör att man i sin tur kan få en annan uppfattning om vad som är verklighet och pressen på sig själv att bli snygg, framgångsrik och nyttig ökar. Verkligheten blir förvrängd!

Detta är nog det som varit mitt största problem och det är långt ifrån ovanligt. Jag har själv en vän som har sagt att hon mår dåligt av att vara i "perfekta" människors närhet. Hon föredrar att umgås med människor som inte bär så mycket smink eller har snygga kläder i hennes närvaro, äter mycket mat/skräpmat och inte pratar om hur bra det går för dem på deras jobb osv. Hon blir då mer avslappnad och det är inte så konstigt att känna så här om man vanligtvis jämför sig mycket med andra. Då sänks ju nämligen det höga idealet(tillfälligt) och man slipper känna samma press och ångest just då. Men man kan ju inte begära av omgivningen att anpassa sig på detta sätt för att tillfälligt må bra. Det gäller att hitta sätt som säger att man duger som man är och att man inte behöver vara bäst på allt för att må bra. Det man mår bra av är väl ändå att känna att man duger precis som man är och ta fram det man tycker om hos sig själv? 

Jag tror inte någon ser sin bästa vän eller någon som står en nära bara som en kropp eller yta. Det är som att säga att ens favoritglass beror på hur omslagspappret ser ut. De personer du värdesätter är förhoppningsvis mycket mer än ett omslagspapper! Så börja tänka så om dig själv också i sånt fall. Vad är det du värdesätter hos din bästa vän eller partner? T.ex. att hon eller han alltid finns där, lyssnar på en, är grymt rolig att umgås med, är påhittig, nyfiken, ärlig etc...

Vänd nu på steken och fundera över varför vänner eller övriga relationer faktiskt umgås med just dig! 

Tro mig, listan kan göras lång och det handlar förmodligen om mycket mer än det tunna omslagspappret! ;)

Kram så länge!