Varma skratt och leenden
Kärleksfulla kramar som famnar dig för att du är du
Du mellan gräset och himlen
Att få göra det du är bra på och att få känna dig behövd
Närvaron av familj och vänner
Solen som värmer din rygg då du har badat
Möten mellan dig och andra
Tårar som rinner när något jobbigt brinner
Hopp som ges till drömmar
Iskallt vatten som efterlängtat släcker din törst
En sprudlande färgfylld miljö
Spontana resor och spännande händelser
Musik genom din kropp
Kan du påstå att du verkligen tar vara på det som betyder eller är det under samhället du lyder?
Jag tänker på detta varje dag. Hur lätt det är att få det oväsentliga viktigt. Det är först när det egentliga värdet sätts på spel som man faktiskt lättare kan se vad som är koppar och vad som är guld.
Är det viktiga i din vardag alla dessa timmar framför spegeln, alla träningspass, alla de stunder då du tyst klankar ner på dig själv, alla tankar på vad du får och inte får äta eller alla tankar på det du inte har?
Denna dikt skrev jag utifrån mig själv just nu. Det som jag vet får mig att leva.
Jag har valt att ägna mycket tid åt mig själv och tränar ofta på att se mina glimtar men också det som belastar. Tack vare det har mitt synfält blivit bredare och vägarna betydligt mer lättsamma att följa.
/Kram så länge
Tove
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar